Finnforsrövarna
Lyssna på Finnforsrövarna Radioarkivet (Med bl.a Erik Bergstén) Mp3
Finnforsrövarna
Det finns flertalet historier kring rövarna i Finnforsberget, varav den äldsta nedskrivna är från 1891, och jag ska här försöka sammanfatta dem.
Alla historier om Finnforsrövarna jag hittar i litteratur om ämnet börjar vid 1500 talet. De första åren av 1500-talet börjar befolkningen i Skellefteå dalen att förlora kreatur i oroväckande omfattning. Till en början misstänks självklart rovdjuren och skallgång anordnades vid flera tillfällen för att ta död på de vilda djur som tros ligga bakom. Man dödar över femton björnar men kreaturen slutar inte försvinna och människorna börjar förundras över att de vilda djuren tycks ha blivit så kloka att människan inte lyckas överlista dem.
Granna fåglar och guldlaxar.
Men så småningom började man misstänka att man hade med människor att göra, med listiga män som stjäl och plundrar. För det står berättat att när kyrkoherden i Skellefteå ska gifta bort sin dotter, fick han på självaste bröllopsdagen se en man med stor framgång meta i en vattenpöl nära prästgården. Då prästen och hans husfolk gick ut för att närmare titta på det underliga fisket blev en stor del av bröllopsmaten stulen.
Samma trick ska de ha använt när de lockade förbi passerande ner från sina hästar för att nyfiket studera rövarens fiskelycka. Rövaren ska ha dragit upp fisk efter fisk, när fiskelyckan trutit ska rövaren ha sagt ”Nappar det inte här så nappar det väl där” och gått vidare till nästa hål och genast hade fiskelyckan återvänt. När sedan byborna återvänt till sina hästar är de borta.
Vid ett tillfälle var det några bybor som blev lurade av rövarna. De sluga männen pekade ut ett par skimrande guldfärgade laxar i ett vattendrag i närheten. Medan byborna beundrade de ovanliga fiskarna, försvann deras egen fångst av gäddor. Man började misstänka ett rövargäng som sas ha sitt tillhåll i en grotta uppe på Finnforsberget.
I ett försök att hitta igen rövarna och dess grotta råkade ett par män från Lövånger (en by i socknen) ut för någonting märkligt. De fick syn på en färgrann fågel, stor som en tjäder men med en stjärt om fyra alnars längd. Medan männen försöker fångar fågeln passerar de rövarnas grotta utan att lägga märke till den. I en annan version sjöng även fågeln så gudomligt att männen inte kunde slita blicken ifrån den.
Gunilla
Myckle och Medle som var de närmast liggande byarna till Finnforsen drabbades ofta av röveri och vid ett tillfälle kidnappning. Den mest kända och särskilt dramatiska inslaget i traditionerna om Finnforsrövarna är berättelsen om vallflickan Gunilla från Medle som de rövade bort och höll som fånge. Gunilla som var vallflicka åt Mårten Jonsson i Medle. Medan hon var tillfångatagen ska hon ha fött sju barn vilka vart och ett dräptes av rövarna. Efter sju år lyckades hon rymma och kunde tala om var rövarna höll till. Albrekt och Mårten gav sig iväg till rövarkulan, väl där kunde de dräpa sex av rövarna, en av rövarna lyckades dock smita ut och fortsätta sin flykt på skidor. Efter en och en halv mil hade de hunnit ikapp honom och tog honom till Skellefteå för avrättning.
Tingsprotokoll
Berättelsen om Finnforsrövarna skulle lätt kunna karaktäriseras som en utpräglad skröna, men det som gör den så intressant är att den har en förankring i verkligheten. De protokoll som finns upptecknade från 1500-talet ger liv åt historien.
Tingsprotokoll från 1570
Kvar finns idag ett tingsprotokoll från år 1570. Myndigheterna hade vid denna tid begärt att få veta hur det kommit sig att ett visst antal män i Myckle och Medle erhållit rätten till laxfisket vid Finnforsen i Skellefteå älven. Därför hölls då ett laga ting där Olof Nilsson i Myckle, Jon Pedersson och Mårten Jonsson i Medle gemensamt lämnade vittnesmål hur de fått rätt till laxfisket vid Finnforsen. Där berättar de att fiske rättigheterna givits dem för att ett antal bybor ska ha dräpt några skogsrövare och tillika mördare som ska ha uppehållit sig i en grotta uppe på Finnforsberget.
"Anno 1524 tå wore någre skogsröfware hijt öfwer komne ifrån Norgie som toge deras hemwist uti en Bärg Kula, hårt wid Finnforss Laxfiske: Desse Dråpare eller röfware gjorde Allmogen mycken skada med stöld, roferij och mord, så at ingen war wähl säker hwarken hemma i husen eller på wägarna."
Det berättas vidare att det ska ha varit Albrecht och Mårten Jonsson Strål i Medle som samlat ihop ett antal bybor och gått för att angripa rövarna vid grottan på Finnforsberget där rövarnas tillhåll var. Männen ska ha angripit rövarna nattetid efter att först ha tagit rövarnas vapen så ett de inte kunde försvara sig på det sättet. Byborna ska den natten ha tagit livet av sju personer på platsen. Den åttonde flydde på skidor men efter tre mil ska byborna ha hunnit ikapp den flyende, som togs till fånga och fördes till Skellefteå där han som den siste rövaren avrättades. På detta sätt kom rätten till laxfisket i Finnforsen att tillfalla dem.
Enligt Karl Fahlgren återfinns Olof Nilsson, Jon Pedersson och Mårten Jonsson i skattelängder från Skellefteå socken. Han skriver också att Mårten Johansson bör ha varit sonson till den Mårten Jonsson som står som medhjälpare till Albrekt och att det är mycket som talar för att Olof Nilsson var son till Nils Albrektson, som i sin tur var son till Albrecht i texten. Ulf Lundström nämner Albrekt i Myckle som ägare till Myckle 3 år 1524.
Enligt ett dombrev från 1570 ägdes gården 1524 av Albrekt i Myckle. Han och sonen Nils var med om att oskadliggöra rövarna i Finnforsberget. Till belöning fick Albrekt samt Mårten Jonsson Strål i Medle, Finnforsens kronfiske. Albrekt fanns i livet 1546 då han fick böta 4 mark för att han utan lov tog en kittel från gillestugan. Gillestugan låg sannolikt strax väster om Skellefteå Kyrka.
Tingsprotokoll från 1574
Det andra tingsprotokollet är från 1574 där männen från Myckle än en gång samlas på ett laga ting i Skellefteå denna gång den 22 februari 1574. Där bestäms det, efter man tagit ställning till de vittnesmål som männen lämnat vid det tidigare tingsbesöket, efter samtycke med kungens fogde Lars Jönsson att Olof Nilson i Myckle, Jon Pedersson och Mårten Jonsson i Medle får behålla rätten till fisket vid Finnforsen.
"Tå blev samtyckt af Kongl. Maijts Fogde Lars Jönsson, och de tolv Edhsworne, at samma Män skule njuta och behålla samma fiskie mellan Forssarna, at ingen skal giöra dem något förfång efter denna dag, wid hwars och ens 40 marker."
